wanella

Jag har tänkt på en sak, att leva är som att vara på ett nöjesfält och åka alla attraktioner samtidigt.

Jag hoppas att ni förstår efter att ha läst detta: 

Livet är som en karusell som snurrar runt runt, vi har inte kontrollen att stanna. Det går i berg och dalar vissa gånger är vi så högt uppe att man nästan får höjdskräck sen någon gång så faller man fritt utan att kunna stanna. Medan vi går i konstiga gångar som går hur om helst, som ibland får att bli yra så hoppar då och då varelser fram och skrämmer oss, vi måste hela tiden hålla koll på det som är vårt, för det finns alltid sådana som snor det som är ditt. Ibland går man genom tunnlar fyllda av hjärtan och lycka, ibland går man där själv och tänker hur allt skulle kunna vara, ibland med någon annan, dock kan det vara en kompis som också bara drömmer, men då drömmer man tillsammans och äkta vänskap är den vackraste av alla typer av kärlek men någon gång kan man ha turen med någon som man lever drömmen med. Vi får alltid njuta av nya smaker, dofter och känslor, höra nya ljud, eller bara känna igen sådant man känt så många gånger förr. Vi får testa nya saker, vi kan bli lurade att göra sådant vi först inte vill, antagligen gör vi det aldrig mer eller så gör vi det om och om igen! 

Det kanske är därför de flesta tycker om att åka till nöjesfält, för att då kan man välja själv vad man vill åka, hur livet ska gå, om så bara för en liten stund!

Jag hoppas att någon mer än jag förstår hur jag tänker, men om ingen gör det så får jag väl inse att min världsbild är konstig. Men säg mig hur ser du på livet? som något som bara finns, som något speciellt, en underbar gåva? hur? 

Idag var jag iväg med lite folk och såg på trampolin tävling, det var roligt! Jag önskar verkligen att jag skulle våga mer, jag vill kunna göra massor med volter och så men nej, modet sviker mig, men men så kan det väl få vara ibland. 

Ha det bra nu allihopa, hoppas ni lyckas med att våga saker ni vill bättre än mig!