look at the stars, look how they shine for you

jag vaknade tidigt imorse av att det regnade ute och jag frös.
det enda jag ville var att krypa in i en viss persons famn,
och värmas av hans hud. Men han var inte där.

ibland är det svårt, att somna ensam, utan din röst som det sista jag hör,
utan någon som fins där och skrämmer mörkret.

men jag klarar det, vi klarar det och tiden får gå fort.


☮ out!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0