Dag 02 - Min första kärlek

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, för visst har jag varit förälskad,
det har pirrat i magen innan. Men om vi pratar kärlek,
att låta båda fötterna lämna jorden, sväva fritt på rosa moln,
då är min första (och enda) kärlek min nuvarande fästman.
Så jag kan ju berätta om hur vi fann varandra, inte alla som vet tror jag.
Det var sannerligen inte något "Kärlek vi första ögonkastet"!
Vi fanns i varandras liv rätt länge, utan att vi la märke till den andre.
Sen en dag så kom han och en gemensam kompis vi har och knackade på min dörr,
när han såg mig gå ner från trappan tänkte han "henne ska jag ha!"
jag tänkte "Vad gör de här?"
Sen så fortsatte vi prata lite över MSN och så. Tills vi jobbade en vecka ihop (på Nyårskursen)
Då flirtade han, och skröt, och jag tyckte han var jobbig, patetisk och mycket annat dåligt!
Men efteråt fortsatte vi SMSa & skriva på MSN,jag fortsatte mest för att det var roande..
Tillslut så ändrades han, jag kan inte riktigt säga hur, något bara hände,
jag tänkte att han kanske är OK.
Vi kunde vara vänner, jag ville inget mer då, men jag blev lite snällare emot honom.
Sedan kom han och överraskade mig på ett läger,
jag blev rädd att jag inte varit tillräckligt tydlig,
så jag gjorde det enda mogna jag kunde, jag gömde mig och undvek honom.
Men SMSandet fortsatte, och han blev bättre och bättre, tillslut så var vi båda lite småkära.
Jag hade dock fullt upp varje helg med musikaler och dylikt.
och vi bodde långt ifrån varandra så vardagarna var det inte tal om.
Tillslut så fick vi båda tid, det var Kristi himmelfärd, så långhelg till och med!
När jag kom dit, till Karlsborg, och vi såg varandra, då visste vi båda att det var rätt!
Vi umgicks i princip hela sommaren, och det var en av de bästa i mitt liv.
Sen har vi fortsatt, med både bra och dåliga stunder, många fler bra än dåliga!
Nu är han i Afghanistan, det är jobbigt, det har lett till många bråk och komplikationer,
men det har även fört oss närmare varandra, så jag kan inte säga att det bara är dåligt.
Men det var vi och vår historia, sen kan man läsa mycket i resten av bloggen!
Jag älskar dig min Fina karl!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0