hösten 91, jag föddes, den här texten likaså

Ibland inser jag till och med att jag faktiskt ÄR storartad.
Som när jag ser Samskolans värsta fähundar segla förbi.
Dömda till att le, ständigt glada. Gråter dom någongång?
Jo, det gör dom säkert. Precis som jag. Bra.
"Nog är vi väl på väg mot helvetet i alla fall", tänker jag ibland.
Hela jordklotet, allihop, till och med gudarna,
förmodligen också min bästa vän Frank.
Den fantastiske storstadsromantikern, den perfekta skapelsen.
Han som lyckas göra natt till dag, Frank, min idol och min vän.
Han är svår att ta kål på. Och han är mitt enda hopp.
I denna så olyckliga värld.
Håkan Hellström 1991 (17 år)

att välja ett citat ur denna otroliga text var svårt, läs hela här:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/dygnetrunt/article31481/Jag--Frank-Sinatra.html

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0