mina sinnen far på en nostalgitripp.
det finns stunder, människor, ord, dagar, tankar, skratt, tårar,
sådana som aldrig försvinner ur våra sinnen.
Någon sa en gång "jag har ristat in ditt namn med en isbit i mitt hjärta", de var fina ord, de kommer alltid stanna kvar i mig, jag ristade in dem.
Den där dagen då vi möttes av en slump. Vi skrattade och lyssnade,vi såg brudklänningen. men vi skulle aldrig gifta oss, vi tänkte att hon,hon med den vackra rösten skulle ha den en dag.
Eller dagen då ni gav mig det vackraste hejdå en människa kan tänka.
Och såklart den dagen då allt tog slut, vår era var över. lite finns kvar, vi håller kvar med naglarna, men storhetstiden är förbi.
Kvällen då du höll om mig, sjöng en romantisk sång, jag drunknade i dina ögon, då knuffade du ner mig i vattnet. Solen och himlen var vår. jag visste att det här var början på nästa era, nästa storhetstid.
Det finns stunder som alltid kommer finnas kvar, vi ristar in dem i våra hjärtan, så vi kan återuppleva dem om&om igen, även när de är över.
Kommentarer
Trackback
