wanella

Lyssnar på musik som får mina känslor att dansa som älvor på en dimmig äng i skymningstimmen, halkar på det daggvåta gräset, stukar fötterna, men dansar vidare lika graciöst som innan.
Jag dricker kopiösa mängder kaffe och te, försöker plugga så fokuserat som en människa någonsin klarar av, föraktar att sova ensam mer än jag vanligtvis brukar göra. 
men egentligen är det mesta rätt så fint, största ljuspunkten just nu är att kläder i medium är för stora. Jag hör mammas "kan du inte ha medium så får du banta" eka i huvudet och jag ler varenda gång. Nej det är inte sjukt, jag är bara nöjd för att jag uppnått ett delmål som jag verkligen kämpat för.
jag fasar inför slutet av oktober och början på november, jag kommer ha så många uppgifter som ska in och säkert inte hinna klart med så mycket som jag vill innan så jag sitter säkert då och skriver i panik.

samtidigt hoppas jag att december kommer snabbt, så att jag kan ställa fram mina fina små tomtar och byta ut min telefon som nog snart säger upp sig helt. Om den verkar avstängd när ni ringer så får ni skicka ett sms så ringer jag upp, och förhoppningsvis så hör ni vad jag säger, det funkar för det mesta.
nu har ni lite koll på vad jag sysslar med och tänker på just nu.