wanella

Nu har jag äntligen fixat en present till min tyska utbytesstudent!

Det blev: lite svenskt godis (Marabouchoklad, kexchoklad och Ahlgrens bilar) en >Billie the vision & the dancers skiva sedan ska jag skriva ett recept på kokosbollar till henne med. Jag är nöjd med presenterna.

Sedan tänkte jag dra in till socitetshuset och träffa trevligt folk nu, jag är pepp inför resan. mycket pepp! men måste kolla bussar till Skavsta, och bestämma tid med Bea!

Allt löser sig sa tanden som hamnade i cocacola glaset (utryck av min mor). Nu ska jag fixa!

Ha det underbart bra nu folket !

bild kommer, det laggar nu!

Jusst nu är jag väl inte otroligt glad över att bo i vagnhärad.
Var i skolan idag igen, och jag måste erkänna, det var skönt att komma tillbaka! Eftersom att i princip alla är sjuka nu, inklusive lärare så har jag inte missat massor. Men jag har saknat mina flickar, Sofie, Ida och Jenny främst!

Fick veta att MVG är det slutgiltiga betyget i rättskunskap, hipp hipp hurra. Hälften MVG hälften VG,  go to hell! Eller, det slog mig att jag inte vet vad jag får i musik, men men hoppas får jag göra!

Åter till varför jag inte gillar att bo i vagnhärad, för det första, jobbigare att ta sig till Skavsta på söndag. Min glasögon, hittade dom inte på Specsavers, jag drog hem, när jag var hemma sa de att jag kunde komma till affären och hämta dom. Men det är inte värt det. Tänkte att jag och syster yster kunde gå på bio, buss dit går så att det duger, men ingen buss hem..

Ni förstår, jag är isolerad från verkligheten! Jag vill flytta nu, bara få börja om på nytt lite.

Men men, jag är typ frisk så ingen mer klagosång, ha det trevligt, nu ska jag packa om, samt pröva outfitsen jag bestämde på tyskan!

so long!

så känner jag mig idag. Som en gåta, en sådan där som ingen längre vet rätta svaret, men folk fortsätter ändådiskutera vad lösningen kan vara. Men den enda som har sanningen, det är gåtan själv, men vad är då svaret?

Jo det är ett tråkigt svar, tråkigt men ärligt. Men ingen vill veta svaret, för det passar inte, att veta sanningaen skapar ändå mer grubblande än ovisheten. Så därför får ingen svaret, ingen frågar, ingen vet, alla undrar.

So keep it up, that beautiful smile of yours!

Nu är det (kanske) stora saker på gång! Men jag tänker ointe berätta vad, för det är fortfarande hemlighetsstämplat, och inget bestämt!

Jag har redan berättat det för Sofie dock. Jag litar så mycket på den tjejjen. Nästan så att jag tycker synd om henne, jämt när det händer något så pratar jag med henne. Hon får höra mycket den flickan, men är man så bra så är man!

Nu sitter jag ändåhär och hoppas, och oroar mig, och är nervös, glad, förvånad, rädd, äsch jag är allmänt förvirrad!

Jusst nu känns det som om den här sjukhetstiden är ett hål i mitt liv, allt har bara stannat upp, jag går runt här hemma men inget händer. Det har ingen större mening.

Nu är Oliwia och Philip sjuka med, syskonen Wadle , kan man lit skämtsamt säga, ena riktiga snorungar!
Har jag nämt att jag får dålig humor när jag är sjuk? Annars fick ni jusst veta det. Ännu en gång måste jag passa på att tipsa om Dunderklumpen, galet kul! Men annars kan man se något annat gammalt barnprogram, de flesta är roliga! Men dagens barnprogram, nej nej, se dem inte, de ser tråkiga ut!

Jag är egentligen inte expert på ämnet men men, jag tipsar bara! Nej jag är för sjuk för att skriva i bloggen nu, det här blev ett lite väl annorlunda inlägg!

Jag skriver mer sen, här kommer en bild och en liten dikt efter, jag har gjort det till en vana. Är den bra eller dålig?

Dagen har väl varit, ja en vanlig dag. Inte bra, inte dålig, jämnfört med hur det kunde varit. Jag har varit sjuk, men jag har kunnat sitta upp.

Jag har tänkt, jag har inte kommit fram till någon slutsats, men ämnet i sig ger mig inte rätten att ha en slutsattts. Det skall bara sväva i luften jämt, vara en karamel jag kan suga på, grubbla över vad jag tycker, en såndär äcklig karamell, men du måste äta den, men samtidigt finns det något i den som du gillar. Undran hur allt junde varit, bättre, sämre? Men du kan inte tänka tanken sämre för det är fel, det går inte det är såhemskt så som ödet styrt jusst denna enstaka sak, vad kunde varit värre?

Nej nu ska jag sluta detta sentimentala konstiga inlägget.

Take care people!

Idag har jag då fortsatt vara sjuk, varför skulle jag bryta trenden? Idag var då första dagen jag behövde vara hemma från skolan, men jusst nu kan jag lika gärna vara i skolan, det händer inte såmycke nu, det känns som om det inte börjat rula igång efter jul. Men jag tänkte i alla fall plugga idag, fail. Jag var för trött kunde inte tänka på vettigt sätt allt jag skrev blev fel, jag förstod inte orden jag läst såkunde inte skriva om det sen. Efter över en timme och bara ett halvt A4 senare gav jag upp. I stället satte jag igång med min nya Header, kommentarer på den? Jag vill höra!

Skriver kanske mer sedan, jag har inget vettigt att säga.

Sköt om er nu underbara människor!

Nu mår jag verkligen hemskt! Jag förstår inte hur jag kunde göra så. Det kanske snarare är vad jag inte gjorde som är det värsta. Jag kom inte ihåg, jag glömde, vi glömde, alla glömde! 

Håhåjaja jag är verkerligen sjuk! Jag gillar't inte alls! Om jag inte kan åka till Tyskland blir jag väldigt förbannad, men hur länge kan man vara sjuk? Jaja, vi får se hur det blir jag gör allt jag kan för att bli frisk!

Annar har jag inte mycket att skriva faktiskt, det har ju inte hänt massor i mitt liv den senaste tiden.

Jag saknar nyårskursen, väldigt mycket! Allt är så mycket roligare och enklare där, de som varit med förstår vad jag menar! De bästa veckorna i livet spenderas på Stensund, åh jag älskar mitt vackra Stensund!

Men men, jag tänkte lägga upp en ny dunderklumpen, men nu gör jag inte det, jag lägger upp denna i stället, kulig den med vill jag lova!



Nu ska jag sova lite till, jag kanske lägger in ett sentimentalt inlägg sen, jag blir sentimental när jag är sjuk.

Krya på er alla sjuka, ni som är friska, fortsätt med det!

Idag har varit en allmänt hemsk dag/natt. Jag gick och la mig runt tolv, vaknade klockan tre, då började problemen. Jag låg och skakade, jag frös och svettades om vartannat,  jag hade riktigt ont i både hals och huvud. Jag gick till duschen och duschade av huvudet med kallt vatten, det brukar faktiskt hjälpa, men inte idag, så jag gick och lade mig igen, och allt blev värre, jag fick ondare och ondare. Vid 4 gick mamma och pappa upp, de kunde inte sova såde skulle ta en kopp kaffe eller något, då hade jag så ont att jag grät. Jag har ändå en hög smärtgräns, men men nu gick jag ner på stapplande ben och hysteriskt gråtande och bad om medocin. Jag blev ompysslad av mina underbara föräldrar, sen runt 5 gick vi upp och sov i deras säng.

Klockan 6 vaknade jag då igen och gick ner och gjorde te, sedan orkade jag inte ta mig upp för trappan igen, så jag la mig med kudde och täcke på mattan på golvet och gosade med mina hundar, jag sov på golvet med hundarna fram till halv tio.

Efter det la jag mig i min säng, då var allt bara hemskt. Jag bara grät, skrek på hjälp och hade ont emellan tupplurarna. Min familj har dock försökt hjälpa mig på alla sätt, speciellt min lilla bror! Men sen klockan 5 på kvällen kunde jag äntligen få i mig lite soppa som mamma gjort, och nu mår jag bättre än innan, men långt ifrån bra, och jag som ska till Tyskland!

hur har er lördag varit?

Nu ska jag försöka vila lite till, jag vill bli frisk! Ta hand om er nu folket, bli inte lika sjuka som mig!

Dagen har varit bra, en mysig fika med Sofie kan rädda även en fredageftermiddag (hemskt schema har jag då). Vad skulle jag ta mig till utan flicksen i skolan? inte mycket tror jag, det skulle vara gråa trista dagar hela tiden!

En sak som min underbara syster har visat mig Dunderklumpen, ett roligt gammalt program, här har ni en liten smakbit:

ett litet citat "jag stoppade en sånhär värmometer i munnen och såg att pulsen är 200 grader, och jag är inte klok"

Dunderklumpen är med andra ord sevärd!

Ha det bra nu allihopa, nu är det helg så se till att njuta ordentligt!

Idag är jag glad, det känns som om lyckan äntligen hittat mig igen, den kom som en sval bris igår och värmde min själ. Så även om isen ligger över marken i ett tunnt lager såatt man får akta sig för att inte halka där man går, och kylan biter i ansiktet när det blåser vindar kalla som den isiga marken, så är jag varm innombords, och jag är glad!

Vad fick mig då såhär glad? Det är det ingen som vet, allt bara väde, allt kanske löser sig. tack för det!

Gårdagen var trevlig, efter datorkrångel hade jag och de andra fotoredovisning, good work evreybody! På bussen blev jag livrädd, jag somnade som vanligt, och vaknade av att någon petade mig på axeln, första tanken var "NEJ jag missade min station nu är jag i Trosa!". Men jag blev lättad när jag uppmärkte att det bara var Jens som knallat bak i bussen för att prata lite !

Idag hade jag då "eget uttryck" på musiken, det gick bra! Fick tillbaka ekonomiprovet, det gick mindre bra, men fortfarande bra! Men åter till musiken, jag var såhimla rädd, första gången jag spelade gitarr för folk, och sjöng solo en låt, men det var kul, fick bra kritik.

fick sluta efter lunch med, tack för det, jag tycker om att vara så fjäskig ibland. Ikväll har jag mina barn igen, första gången sedan innan jul, wicked, jag saknar dem!

Nu får ni ta och sköta om er, jag ska sköta om mig, och förhoppningsvis om denna blogg med!

Äntligen ett inlägg till! Jag har verkligen blivit sämre på att lägga in inlägg här, inte för att den inte finns saker att skriva, bara på grund av tidsbrist respektive brist på ork.

Igår kväll hade jag dåtänkt lägga mig tidigt, la mig runt 9, men jag fick sådan ångest så fort jag somnade kan inte förklara det, men jag kunde inte sova, det kändes som om jag rev upp mig själv innifrån. Då gjorde jag det enda jag kunde, jag gick ner kokade te. Tack Agnes som gav mig Chai-te, räddaren i nöden, gick upp till sängen tog på mig mina nya WESC hörlurar som jag tackar mor&far för och spelade Lars Winnerbäck! Efter en kopp te och några djupa poetiska Winnerbäck texter så kändes allt bätre, såvid 11 kunde jag somna om, dock blev det inte tidigt.

Idag var det då åter till skolan, hade på mig tvåav gårdagens fynd, jag Ida & Sofie kollade runt på rean efter skolan, jag är nöjd med mina kap. Det slog mig, igår var inte bara början på halva tiden i tvåan, utan halva min tid i gymnasiet!

Ja ja, jag har även fixat med bilder idag. Redovisning på fotot i morgon, tror det går bra faktiskt !

Men ni får ha det såbra, jag ska uppdatera här oftare, det är en av alla saker jag borde göra, men jag jobbar på det mesta, en dag blir det nog bra och jag hittar flytet i vardagen!

Här är mina bilder:

Jag ville springa så jag kunde fly smärtan, men en sak har smärtan lärt mig, det går inte att fly. Så jag ville i stället springa för att jaga smärtan, Jag ville slå för att skada smärtan. Men jag orkade inget, för smärtan tär på mina krafter och nu har jag inga kvar. Jag vill att någon håller mig, gömmer mig för smärtan, och när den ändå hittar mig vill jag skyddas. Jag vet att den enda som kan skydda mig är jag, jag och ingen annan. Nu vill jag prata med någon, men jag har inga ord att säga, jag vill gråta hos någon men jag har ingen förklaring till varför tårarna faller. Därför sover jag, ty sömnen kräver inga ord och inga förklaringar.