prästens lilla kråka & Fläderblom

valborg och därmed min gammelmormors födelsedag.
i morse lekte jag prästens lilla kråka med Chili. någonstans tror jag att det var för att hedra dig. som ett tack för alla gånger jag fick sitta i ditt knä, inte på det onda förstås, och du sjöng för mig med skrovlig röst och förde mig fram och tillbaka i enlighet med sången. och jag lekte med ditt halsband, jag höll den stora silverkulan i min hand. jag önskar att jag tagit den när du försvann, men barnet jag var då tog tvålar och brevpapper. tänk om någon sagt till den lilla flickan, att snart skickar ingen brev mer, hon med sin fenomenala brevvän i Skåne hade inte trott dig en sekund.
jag ska ha min parfym som luktar fläder ikväll, blott för dig min älskade. för varje gång jag luktar eller smakar på fläder så går mina tankar till dig. Dig och din fantastiska fläderblomssaft, den som vi fick plocka fläder till i trädgården på Wiksberg.
tack för allt, jag glömmer dig aldrig min älskade, dina goda kakor, ditt sätt att berätta historier, hur jag tyckte att din hand försökte hålla kvar min sista gången jag såg dig vid liv och alla fina släktingar jag fick träffa när du fyllde 80, det var för dem jag skrev och höll mitt första tal på din begravning. Du var och förblir en förebild för mig, jag tror att du är delvis skyldig till att jag lärt mig vara en bestämd kvinna som står på mig, tack för den egenskapen.
Ikväll tänds alla eldar för dig.

bättre sent än aldrig. eller?

Jag kom i tid i morse!
första gången under min tid som c-uppsattsskribent så träffades vi på morgonen den tid som vi sagt, annars har alltid någon varit sen.
men idag så kom jag i tid. 8.30 vid porten, check!
fokusera nu inte på den ovissentliga delen att jag varit sen varje dag den här terminen, vi ger belöningar och inte bestraffningar.
jag är grymt stolt över dagens prestation måste jag erkänna!
jag kanske ska köpa lite trisslotter idag till och med.. det känns som en sån dag.

Strangest booty-call ever

Kom hit och drick vin så kan vi kramas och våra hundar kan suga av varandra.
Det sades lite mer än så, men kortfattat var det andemeningen. Personen på andra änden nämnde även att han var full, föga förvånande med tanke på samtalets innehåll.
Nu går jag och lägger mig, ensam, med min hund. No sins tonight, sorry Jesus.

play,paus, skriva,skriva, skriva.

det här med att transkribera.. inte det bästa jag vet faktiskt.
dels att höra min egen röst så mycket, speciellt när jag var förkyld..
och vad är det för dialekt jag har? ingen annan i min närhet har den där dialekten, så var plockade jag upp den liksom?
hur många ord hinner en människa säga på typ 2 sekunder? och varför tar det så mycket längre tid att skriva det än att säga det?
Sen så håller jag typ på att somna hela tiden nu, så otroligt monotont arbete där här är.
Med anledning av ovanstående har vi beslutat oss för att köpa godis, sockerkickar is needed.


Norr, norr, norr,norr,norr, norr,norr,norr,Norr, Tälje!

igår åkte jag, min roomie och min mogna syster ut på äventyr.
Det hela började med ett telefonsamtal med en kär vän när jag gick längs en parkering i Barkarby.
Jag fick prata med min väns vän, för första gången, och blev bjuden på fest i Norrtälje, han sa busslinje, att vi fick sovplats och massa annat och avslutade med att mina argument för att inte åka var slut.
vi flickor var ändå lite osäkra, men efter att min fantastiska affär gett mig en skinnjacka och låtit mig köpa en annan för ynka 50 kronor så kändes det som en bra kväll för en utgång.
problemet var bara att utgången ägde rum långt bort, och våra sovplatser var ännu mer på landet än så.
det var två långa bussturer dit, och i början på den andra insåg vi att det var ganska underligt att åka ut på landet igen, vi har ju precis kommit ifrån småstadslivet. men jag ville träffa min kära vän så det var värt det.
Jag tror nog att det blev en bra kväll, jag dansade på en scen i en Darth Vader-mask, och vad mer kan man begära?
taxichauffören som fick äran att i morse köra oss till Norrtälje, från mitt ute i ingenstans - där vi sov och bussarna inte börjat gå, sa åt oss att åka hem och sova. Så jag antar att vi såg slitna ut så nu hoppar jag i ett bad.

God afton, herr Wallenberg

Ser på nattbion SVT 1 bjuder på nu.
På något konstigt sätt så både förlorar jag och återfår jag tron på mänskligheten, på samma gång.
I stort mår jag illa över vad människor är kapabla att göra. Hur kan vi systematiskt döda barn, något måste vara så oerhört fel med mänskligheten!
Samtidigt förundras jag över hur vissa människor låter godheten kämpa ända in i döden.
Hur kan den vanliga svensken inte veta allt det här? Varför är vi inte stolta över vår hjälte?

våren kommer, förklädd till höst

när jag tänker på vår så tänker jag sol och värme.
inte sådär supervarmt, men så att man kan ha en t-shirt och bara få lite gåshud. Fast om man sitter mot en husvägg och det inte blåser så är det rätt behagligt.
Idag är det mer som höst. Grått och blött. Filt, soffa, te och värmeljus är ting som lockar.
Rätt smidigt då att systeryster lillstrumpa kommer på besök ikväll, så att syster stor kan fixa mysig kvällsfika. Speciellt bra idag när min fantastiska c-uppsatspartner gett mig ett paket supergott te.
så just idag får våren vara höstig, men sen vill jag att knopparna slår ut och våren blir vår.

glädjetårar i ögonen, lyckorus i hjärtat, sug av välbehag i magen & orgasm i öronen.

ja, det var idag Håkan släppte sitt nya album!
helt fantastisk man det där tycker jag.
tack!

Tack för dina ord, som ska bära allt det där.


pannkakstårta och tacksamhet.

Som ett sant barn av Pippi Långstrump, Pettson & Findus så har jag idag bakat en pannkakstårta. Den smakade typ som barndom.
Det blev dock lite problematiskt att baka när jag upptäckte att jag varken ägde en plastbunke eller en visp.
Jag sprang då ner till min bästa allt-i-allo-affär. De hade inte heller plastbunke eller visp, men den ena mannen la en stor skål och en pastaslev i en plastpåse och sa att jag fick dem. Jag köpte inte ens något, jag bara fick en påse med bra saker och gick.
Den andre mannen stod i fönstret hela tiden och vaktade min fina hund som väntade utanför.
Jag känner mig så hemma i den affären, de kallar mig för sin kompis nu, och det tycker jag bara om.
Imorgon ska jag gå dit och ge mina kompisar en varsin bit pannkakstårta, som tack för all kärlek och glädje som de sänder till min enkla vardag.
Agnes fick dock köpa en visp i alla fall, pastaslev funkade till pannkakssmeten men jag tror att det hade blivit svårt med grädden..

ibland känner jag mig dum

typ när jag längtat.
när jag är uppsnärd i det blå.
när du landat. 
när jag ber om ursäkt för något personen inte visste att jag gjort fel.
när jag skäms för ingenting.
när jag bygger luftslott.
när jag tagit ut vinsten i förskott.
när jag bränt alla broar.
när du kan gå på vatten.
när jag inte riktigt vet vad de andra vill. 
när jag vill ringa.
när jag varit ärligare än du har.
eller när jag skriver i en blogg som ingen läser. 
gör du också sånt ibland?

efterlyser väldens, kanske, bästa bartender

Martin, som jobbade på Momma i juni 2011.
som fick oss att body-shota teqila.
han som inte kom ihåg hur man blandar någon annan drink än GT.
är du denna man, eller känner du honom? let me know!
att hitta honom vore nästan lika fint som en kopp kaffe och en bit mörk choklad på kvällskvisten. så himla fint.

A Shindlers-list-moment

"I could have saved more."
alla gatubarnens ansikten sveper för mina ögonlock varje gång jag blundar.
jag kunde ha gjort mer.
Jag kunde ha köpt mat till varenda unge.
Jag kunde gett dem kläder.
Jag kunde köpt deras amuletter.
Jag vet att barnen inte får allt jag ger, men de kanske får något, och ingen ger något till deras föräldrar och vad vore barnen utan dem, ännu mer utsatta eller mer benägna att bli räddade?
100 rupies är ungefär 8 svenska kronor.
jag hade kunnat gett henne mitt jävla läppglans.
underbara skrotunge, förlåt, jag kunde gjort så mycket mer för dig.
jag kunde gjort så mycket mer för så många.
jag tror folk blir religiösa i Indien. För Gud, även om jag aldrig velat tro på dig tidigare så ber jag dig nu, visa barnen barmhärtighet. De kanske har hunnit göra något ont, men jag tror att det mesta är för att du försatt dem i en så svår sits från början, så jag ber dig, ge dem en chans till en ljus framtid, någon framtid.
jag undrar ibland om din mamma dog, om du och din pappa klarar allt ensamma, ihop?
jag kunde gjort mer.
jag hatar mig själv för att jag är en självisk vit västerlänning just nu.
jag kunde gjort så otroligt mycket mer.
förlåt.

yes we'll be running now and forever. And I miss the sound of your voice.

ett oerhört underskattat band: Raymond och Maria.
de som hade den där sommarplågan, "Ingen vill veta var du köpt din tröja".
jag vet inte vilken sommar det var men mormor och morfar hade köpt nya lysen till sin Gold Wing, och de visade stolt upp hur det lös blått på häftiga ställen och ur motorcykelns högtalare strömmade den där trallvänliga låten som vi dansade och sjöng till resten av sommaren.
kanske är det för att jag minns den där glada kvällen på baksidan av sommarstugan. Sommarstugan, precis som den var när jag var liten, med tvättställ, grusgång att cykla trehjuling på och den stora platta stenen. På den stenen kunde man göra nästan allt, leka med barbiedockor och ett dockhus, sola och gosa med hunden, stå och se hela världen bli ljus av åskbollen som svävade över mitt om min systers huvud och sedan se den kracsha på fältet på andra sidan vägen. Känna sig dödlig och odödlig på samma gång. Framför den stenen stod mormor och morfars fina motorcykel och introducerade mig för de vackra stämmorna som sjunger för mig inatt.
jag är hemma, i mitt nya hem, med min nya hund, med deras nya låtar, hemma från stugan är ny och på något sätt är hela världen ny. Och kanske är det för att jag kan vara tillbaka till just den kvällen när jag hör dem som jag tycker de är så bra, eller så är de ett riktigt bra band som världen inte upptäckt än, eller tröttnade på den där sommaren när jag förälskade mig i dem.
lyssna på dem i alla fall, jag tycker att det är fint.

RSS 2.0