Du är fin. Du är dig lik.

År&Dar, bandet jag blev lite småkär i när jag upptäckte dem igår.
hur har jag missat er hela mitt liv? 

låter någon annan sätta ord på mina känslor.

nu tänkte jag lägga upp lite svensk musik som jag tycker är bra. Kanske inte de låtarna jag tycker är bäst i världen och inte utav de artister som jag ofta pratar om, men de låtar som ändå rör en del av mitt hjärta och själ. 
 
 
 
 
 
 
 

Tell the world that we finally got it all right.

Sara Bareilles, mina damer och herrar!
Hon, Ingrid Michaelson & Regina Spektor. Tre kvinnor jag ser upp till något otroligt, de faller lite under samma kategori i mitt hjärta.
Här är i alla fall två låtar från Saras senaste skiva.
Den första gör mig sådär galet lycklig att jag bara går runt och dansar och struntar i resten av världen. Den andra får mig typ att bli kär, i vem som helst, eller bara livet i stort, jag vet inte.. men fin är den!

 

en rysk judinna från Bronx

att plugga ensam är inte alls lika produktivt som att sitta två.
och jag försöker vara nyttig och inte motivera mig med godis.
jag har testat att motivera mig med kokt ägg, också gott ju, 
men det funkar inte alls lika bra som godis ändå..
Jag lyssnar nu på en finfin skiva för att göra så gott jag kan. 
Regina Spektor kan få mig att känna så mycket.
med sin otroliga röst, fenomenala pianospel, träffande texter & smarta humoristiska inslag.
just idag är det hennes tredje skiva, Soviet Kitsch, som går på repeat.
här får ni tre låtar, men jag tycker ni ska använda spotify & youtube för att höra fler!
ReSpekt.


do some mistakes, you're still good!

Han spelade tidigare akustisk gitarr i ett av mina absoluta favoritband, Billie the vision and the dancers.
nu har han varit på resande fot och skrivit ett par egna låtar. 
Mina damer och herrar, John Dunsö! aka Traveling John.
 

glädjetårar i ögonen, lyckorus i hjärtat, sug av välbehag i magen & orgasm i öronen.

ja, det var idag Håkan släppte sitt nya album!
helt fantastisk man det där tycker jag.
tack!

yes we'll be running now and forever. And I miss the sound of your voice.

ett oerhört underskattat band: Raymond och Maria.
de som hade den där sommarplågan, "Ingen vill veta var du köpt din tröja".
jag vet inte vilken sommar det var men mormor och morfar hade köpt nya lysen till sin Gold Wing, och de visade stolt upp hur det lös blått på häftiga ställen och ur motorcykelns högtalare strömmade den där trallvänliga låten som vi dansade och sjöng till resten av sommaren.
kanske är det för att jag minns den där glada kvällen på baksidan av sommarstugan. Sommarstugan, precis som den var när jag var liten, med tvättställ, grusgång att cykla trehjuling på och den stora platta stenen. På den stenen kunde man göra nästan allt, leka med barbiedockor och ett dockhus, sola och gosa med hunden, stå och se hela världen bli ljus av åskbollen som svävade över mitt om min systers huvud och sedan se den kracsha på fältet på andra sidan vägen. Känna sig dödlig och odödlig på samma gång. Framför den stenen stod mormor och morfars fina motorcykel och introducerade mig för de vackra stämmorna som sjunger för mig inatt.
jag är hemma, i mitt nya hem, med min nya hund, med deras nya låtar, hemma från stugan är ny och på något sätt är hela världen ny. Och kanske är det för att jag kan vara tillbaka till just den kvällen när jag hör dem som jag tycker de är så bra, eller så är de ett riktigt bra band som världen inte upptäckt än, eller tröttnade på den där sommaren när jag förälskade mig i dem.
lyssna på dem i alla fall, jag tycker att det är fint.

I said ‘well, you’ve never looked alright’.

just nu fattar jag inte vad jag gör för fel, allt blir bara knas..
Tur är i alla fall att Lars Lindqvist var i Morgonpasset i P3.
Så började ju dagen bra i alla fall, och solen, solen är bra med!
för er som inte vet vem Lars Lindqvist är,
han är sångare i Billie the vision and the dancers!
här ovan är en av deras låtar som beskriver min dag.

om jag dör blir det för detta leende jag dog.

jag har varit helt knäpp i två dagar.
ledsen och arg för allt och ingenting.
jag hoppas att det försvinner imorgon, av flera anledningar!

killarna från Eskilstuna levererar igen!

och för en gångs skull är jag en stolt sörmlänning!

sveriges kvinnoelit.

Mia Skäringer sjunger en låt av Annika Norlin (Säkert/Hello Saferide).
jag som är frälst av dem båda svimmar nästan av lycka och förundran.
förövrigt påminner låten om när jag precis träffat Karl,
speciellt en sen kväll på linköpings bussterminal, bussen var försenad.
Jag väntade, med den här låten på repeat (i Säkerts version),
tills jag såg upp på sommarhimlen och bestämde mig för att sluta vara rädd.
Och trots alla varningar jag fått så har ju allting gått bra. 
detta var en fotnot till alla som bryr sig.

I smile because you smile to!

just nu passar den här låten så fantastiskt bra!

oh what a thing to do!


en skönhet större än allting som jag vet!


Annika Norlin, jag vill vara lika bra som du.


jag vill somna med mitt hjärta invid ditt hjärta.

en början då, en början nu.

I heard them whisper “beyond rescue”

it could have been you, it could have been me, it could have been anyone

vi får inte vänja oss för då är allting förstört.


jag ska be honom, ta hand om henne väl!


Mister Bob Dylan, I adore you!

Så fin, så sorglig, så himla bra!

Tidigare inlägg
RSS 2.0