prästens lilla kråka & Fläderblom

valborg och därmed min gammelmormors födelsedag.
i morse lekte jag prästens lilla kråka med Chili. någonstans tror jag att det var för att hedra dig. som ett tack för alla gånger jag fick sitta i ditt knä, inte på det onda förstås, och du sjöng för mig med skrovlig röst och förde mig fram och tillbaka i enlighet med sången. och jag lekte med ditt halsband, jag höll den stora silverkulan i min hand. jag önskar att jag tagit den när du försvann, men barnet jag var då tog tvålar och brevpapper. tänk om någon sagt till den lilla flickan, att snart skickar ingen brev mer, hon med sin fenomenala brevvän i Skåne hade inte trott dig en sekund.
jag ska ha min parfym som luktar fläder ikväll, blott för dig min älskade. för varje gång jag luktar eller smakar på fläder så går mina tankar till dig. Dig och din fantastiska fläderblomssaft, den som vi fick plocka fläder till i trädgården på Wiksberg.
tack för allt, jag glömmer dig aldrig min älskade, dina goda kakor, ditt sätt att berätta historier, hur jag tyckte att din hand försökte hålla kvar min sista gången jag såg dig vid liv och alla fina släktingar jag fick träffa när du fyllde 80, det var för dem jag skrev och höll mitt första tal på din begravning. Du var och förblir en förebild för mig, jag tror att du är delvis skyldig till att jag lärt mig vara en bestämd kvinna som står på mig, tack för den egenskapen.
Ikväll tänds alla eldar för dig.

efterlyser väldens, kanske, bästa bartender

Martin, som jobbade på Momma i juni 2011.
som fick oss att body-shota teqila.
han som inte kom ihåg hur man blandar någon annan drink än GT.
är du denna man, eller känner du honom? let me know!
att hitta honom vore nästan lika fint som en kopp kaffe och en bit mörk choklad på kvällskvisten. så himla fint.

yes we'll be running now and forever. And I miss the sound of your voice.

ett oerhört underskattat band: Raymond och Maria.
de som hade den där sommarplågan, "Ingen vill veta var du köpt din tröja".
jag vet inte vilken sommar det var men mormor och morfar hade köpt nya lysen till sin Gold Wing, och de visade stolt upp hur det lös blått på häftiga ställen och ur motorcykelns högtalare strömmade den där trallvänliga låten som vi dansade och sjöng till resten av sommaren.
kanske är det för att jag minns den där glada kvällen på baksidan av sommarstugan. Sommarstugan, precis som den var när jag var liten, med tvättställ, grusgång att cykla trehjuling på och den stora platta stenen. På den stenen kunde man göra nästan allt, leka med barbiedockor och ett dockhus, sola och gosa med hunden, stå och se hela världen bli ljus av åskbollen som svävade över mitt om min systers huvud och sedan se den kracsha på fältet på andra sidan vägen. Känna sig dödlig och odödlig på samma gång. Framför den stenen stod mormor och morfars fina motorcykel och introducerade mig för de vackra stämmorna som sjunger för mig inatt.
jag är hemma, i mitt nya hem, med min nya hund, med deras nya låtar, hemma från stugan är ny och på något sätt är hela världen ny. Och kanske är det för att jag kan vara tillbaka till just den kvällen när jag hör dem som jag tycker de är så bra, eller så är de ett riktigt bra band som världen inte upptäckt än, eller tröttnade på den där sommaren när jag förälskade mig i dem.
lyssna på dem i alla fall, jag tycker att det är fint.

dagens flykt från tentaplugg

Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner!
gamla barnfilmer när de är som bäst, helt klart!

mina sinnen far på en nostalgitripp.

det finns stunder, människor, ord, dagar, tankar, skratt, tårar,
sådana som aldrig försvinner ur våra sinnen.
Någon sa en gång "jag har ristat in ditt namn med en isbit i mitt hjärta", de var fina ord, de kommer alltid stanna kvar i mig, jag ristade in dem.
Den där dagen då vi möttes av en slump. Vi skrattade och lyssnade,vi såg brudklänningen. men vi skulle aldrig gifta oss, vi tänkte att hon,hon med den vackra rösten skulle ha den en dag.
Eller dagen då ni gav mig det vackraste hejdå en människa kan tänka.
Och såklart den dagen då allt tog slut, vår era var över. lite finns kvar, vi håller kvar med naglarna, men storhetstiden är förbi.
Kvällen då du höll om mig, sjöng en romantisk sång, jag drunknade i dina ögon, då knuffade du ner mig i vattnet. Solen och himlen var vår. jag visste att det här var början på nästa era, nästa storhetstid.
Det finns stunder som alltid kommer finnas kvar, vi ristar in dem i våra hjärtan, så vi kan återuppleva dem om&om igen, även när de är över.



Those were the best days of my life.


möjligtvist i alla fall.

RSS 2.0