pannkakstårta och tacksamhet.

Som ett sant barn av Pippi Långstrump, Pettson & Findus så har jag idag bakat en pannkakstårta. Den smakade typ som barndom.
Det blev dock lite problematiskt att baka när jag upptäckte att jag varken ägde en plastbunke eller en visp.
Jag sprang då ner till min bästa allt-i-allo-affär. De hade inte heller plastbunke eller visp, men den ena mannen la en stor skål och en pastaslev i en plastpåse och sa att jag fick dem. Jag köpte inte ens något, jag bara fick en påse med bra saker och gick.
Den andre mannen stod i fönstret hela tiden och vaktade min fina hund som väntade utanför.
Jag känner mig så hemma i den affären, de kallar mig för sin kompis nu, och det tycker jag bara om.
Imorgon ska jag gå dit och ge mina kompisar en varsin bit pannkakstårta, som tack för all kärlek och glädje som de sänder till min enkla vardag.
Agnes fick dock köpa en visp i alla fall, pastaslev funkade till pannkakssmeten men jag tror att det hade blivit svårt med grädden..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0