livet med en stulen chihuahua
När min morfar fyllde år så bestämde jag mig för att sno Chili, tanken var att stölden bara skulle vara en vecka. Men jag blev kär och nu ger jag inte tillbaka honom.
så nu bor vi två personer och en liten hund i en etta, jag säger bara en sak:planlösning!
visst är det lite småjobbigt att ha hundhår överallt, när tar vinterpälsen slut? och att inte bara kunna åka iväg överallt närsomhelst utan behöva tänka på hundvakt och sånt.
men, the benefits makes it worth it. För det första tvingas jag ut på promenader även om jag vill vara lat (that's a good thing). Speciellt eftersom han hatar dåligt väder så regnar det för mycket så vill han också vända hem så snabbt som möjligt, acceptabel mängd utomhusvistelse alltså. Genom hundpromenader får jag även prata med lite folk ute på stan, allt ifrån folk som bara tycker han är söt till andra hundägare. Igår var vi 4 hundar och 5 hundägare i den lilla hundrastgården vi har här. kändes typ som en liten get-together i vårsolen, mycket mysigt och trevligt.
Sen eftersom han nu blivit en partyhund som hunnit vara med på inte mindre än 3 fester så blir ju jag rätt populär och uppmärksammad där med, "den söta tjejen med den söta hunden" liksom. Som en kvinna på pendeln så fint uttryckte det: vilket radarpar!
Sen har jag alltid en supersöt pojke i min säng, vem vill inte ha det liksom? Och det är rätt ofta jag vaknar av att den söta pojken pussar på mig. Jag får överlag kärlek i överflöd, varenda gång jag varit ifrån honom så blir han överlycklig av att få se mig på nytt! och alla likes på instagram när jag lägger ut en bild på min sockersöta vovve, thank you all!
För att inte glömma stoltheten som uppstår när han gör något bra, som igår, då hade vi två enorma framsteg! För det första så låg han inte vid dörren och väntade på mig när jag kom hem efter att han varit ensam några timmar, utan kom springandes till dörren när jag öppnade och ropade på honom. Sen så hoppade han upp i sängen själv! jag har behövt bära upp honom hela tiden fram tills nu. Och ja, visst är han är bedårande när han står och tittar på mig med stora ögon, gnäller och viftar på svansen för att han vill komma upp och gosa, men det är himla smidigt när han kan hoppa upp själv faktiskt.
det är dock lite läskigt, för mamma har kontakter som har kontakter i polisens insatsstyrka, så de har sagt att jag inte ska bli förvånad om det kommer en piketbuss och snor tillbaka Chili. Men jag ska kämpa så länge det bara går, mamma ska inte vinna det här enkelt inte! kanske att min man och riddare hjälper mig lite om jag måste slåss med beväpnade poliser, jag hoppas det.
så nu bor vi två personer och en liten hund i en etta, jag säger bara en sak:planlösning!
visst är det lite småjobbigt att ha hundhår överallt, när tar vinterpälsen slut? och att inte bara kunna åka iväg överallt närsomhelst utan behöva tänka på hundvakt och sånt.
men, the benefits makes it worth it. För det första tvingas jag ut på promenader även om jag vill vara lat (that's a good thing). Speciellt eftersom han hatar dåligt väder så regnar det för mycket så vill han också vända hem så snabbt som möjligt, acceptabel mängd utomhusvistelse alltså. Genom hundpromenader får jag även prata med lite folk ute på stan, allt ifrån folk som bara tycker han är söt till andra hundägare. Igår var vi 4 hundar och 5 hundägare i den lilla hundrastgården vi har här. kändes typ som en liten get-together i vårsolen, mycket mysigt och trevligt.
Sen eftersom han nu blivit en partyhund som hunnit vara med på inte mindre än 3 fester så blir ju jag rätt populär och uppmärksammad där med, "den söta tjejen med den söta hunden" liksom. Som en kvinna på pendeln så fint uttryckte det: vilket radarpar!
Sen har jag alltid en supersöt pojke i min säng, vem vill inte ha det liksom? Och det är rätt ofta jag vaknar av att den söta pojken pussar på mig. Jag får överlag kärlek i överflöd, varenda gång jag varit ifrån honom så blir han överlycklig av att få se mig på nytt! och alla likes på instagram när jag lägger ut en bild på min sockersöta vovve, thank you all!
För att inte glömma stoltheten som uppstår när han gör något bra, som igår, då hade vi två enorma framsteg! För det första så låg han inte vid dörren och väntade på mig när jag kom hem efter att han varit ensam några timmar, utan kom springandes till dörren när jag öppnade och ropade på honom. Sen så hoppade han upp i sängen själv! jag har behövt bära upp honom hela tiden fram tills nu. Och ja, visst är han är bedårande när han står och tittar på mig med stora ögon, gnäller och viftar på svansen för att han vill komma upp och gosa, men det är himla smidigt när han kan hoppa upp själv faktiskt.
det är dock lite läskigt, för mamma har kontakter som har kontakter i polisens insatsstyrka, så de har sagt att jag inte ska bli förvånad om det kommer en piketbuss och snor tillbaka Chili. Men jag ska kämpa så länge det bara går, mamma ska inte vinna det här enkelt inte! kanske att min man och riddare hjälper mig lite om jag måste slåss med beväpnade poliser, jag hoppas det.
Kommentarer
Trackback
