Nu är du död och begraven.

Vila i frid kära Kristian Gidlund.
Tack för musiken jag spelade på min iPod i hemlighet för att jag inte ville erkänna att min syster hade bra musiksmak.
Men fram för allt Tack för dina vackra texter, din öppenhet om en hänsynslös sjukdom som tar utan en tanke på att ge någonting tillbaka.
Tack för att du pratar om döden, den ingen av oss kommer undan hur vi än försöker glömma bort dess existens. Jag har alltid känt den nära, som om den flåsar mig i nacken och tar alla runt omkring mig en efter en, jag har hatat det tabu som rått kring döden, kring vår dödlighet, kring att vi alla är döende från den sekunden vi börjar leva.
Det är en sorglig sanning, men att läsa din version av den har varit lika befriande som förfärligt. Jag hoppas att du kan ha luckrat upp tystnaden lite. Att helvetet du fått gå igenom inte varit helt förgäves.
Tack för allt, ta hand om dig i Nangijala.
Ni andra, ni som ännu får ta del av livet, lyssna på Sugarplum Fairy och tänk på trummorna. Läs hans texter. Genom oss kan en del av hans själ leva vidare här på jorden. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0