wanella

Denna kväll hade kunnat fortsätta som vilken kväll som helst, ja förutom att jag packar till att jag imorgon påbörjar min resa till Bryssel! Men kvällen blev mycket mer speciell än så, för helt plötsligt öpnades dörren till mitt rum och där stod Agnes och Emmy!

Mitt ansiktsuttryck var nog en rolig syn, men inte lika roligt som min syn, två av mina älskade och mycket saknade vänner, äntligen ett spontanbesök!  Om jag längtat efter något sådant, och jag behövde det idag, inte för att jag mådde dåligt, nästan tvärtom. Jag var på helspänn, jag var lycklig och nervös, jag ville hopa runt men mest av allt ville jag ha hjälp att packa.  Dessa två flickor hjälpte mig med att packa sen så spelade vi musik och sjöng (ja snarare skrek) och hela tiden mixade vi detta med att prata gamla minnen. Jag minns den tiden, jag tyckte om den, jag är arg på dem som krossade den!

Tack mina älskade vänner! Ni betyder otroligt mycket, alla som var med någon gång under den tiden betyder massor, och ni som var med vet vilka ni är!  Jag vill tillbaka, eller ha en återträff, bara något, som kan påminna oss om att vi alla lever vi kan fortfarande umgås det behöver inte kännas konstigt.

          

Två gammla bilder på migoch Agnes,               Dessa på mig och Emmy                
de ger ingen rättvisa, men det var dem            ska jag inte säga ger någon
 jag hittade snabbast!                                            rättvisa, men på en ser vi i alla fall
                                                                                     ganska smarta ut!
                                                                                                

                                                         
                                                             En gammal bild på mina flickor, på
                                                           bussen till SONDO, en resa jag aldrig
                                                         glömmer, en musikal jag aldrig glömmer!