wanella

för ett tag sen, kanske ett par veckor, så skrev jag ett fyndigt inlägg på facebook om hur jag letat efter mina nycklar i över en timme. Jag hade varit inne i vår etta 5 minuter och nycklarna hade lyckas smuggla in sig mellan madrasserna i min säng. Hur är ännu oklart.
Efter detta så har min kära roomie febrilt letat efter en nyckel, jag kollade också efter den sen när jag städade. Hon hittade den senare i en tygkasse.
Igår kom jag hem rätt sent, pratade med mina syskon över datorn, kollade Kalle Stropp & Grodan Boll, packade upp väskan, fixade mig inför att sova. Sen skulle jag ut på en kisserunda med Chili innan vi skulle sova. Då var det dags igen.
Nycklarna låg inte på sin plats, och eftersom jag var inne i lägenheten så visste jag att de var det med. Jag letade typ överallt där jag kunde tänka mig att de var, men de gick inte att hitta. Jag skrev ett meddelande till min käre make på vår spegel att hon gärna kunde kolla om hon hittade nycklarna. Meddelande fylldes på lite då och då och blev bara mer och mer desperat.
Vid 3 gav jag upp och gick och la mig. Ni vet såna där drömmar man drömmer när man varit jättekär i någon och förlorat den, såna drömde jag om mina nycklar. De lyckliga om hur vi fann varandra igen, och de sorgliga om hur de var borta för alltid.
Vid 9 gick jag upp och letade lite mer. No luck. Så jag gick och la mig igen och drömde att jag hittade nycklarna i ett par skor. Vaknade igen vid 11, då hade jag ont i magen av oro och vägrade gå upp.
Sen slängde Agnes in nycklarna på min säng, jag sa högt "Åh jag älskar dig!" och frågade vars hon hittat dem - "De låg i mina skor"

Ibland så förstår sig Chili på svenska.
Jag och mamma drev tidigare dels med att jag är singel och att vi för alltid kommer att vara sörmlänningar och inga stockholmare.
Mamma: Du satsar på helt fel killar, såna där stockholmare är inget för dig.
Jag: Nej du har rätt, jag får hitta en sörmlänning, det är de enda som passar!
Chili: *skäller högt och argsint och stirrar på mig*
Jag: Förlåt Chili, vi fortsätter försöka hitta en stockholmare så du får fortsätta vara en stadshund.
Chili: *Viftar på svansen och tittar glatt på mig igen*
Det är ännu oklart hur pass inbiten stockholmare killen måste vara, men sörmlänningar verkar inte ha någon chans alls att bli godkända.
Jag har förövrigt även råkat lova Chili att jag ska hitta en svart tax som han kan få gifta sig med, förslag mottages gärna.

nu vet jag i och för sig fler ihärdiga indier.
men det är en som är speciellt.. ja, ska vi säga jobbig?
Han har bland annat bett mig analysera mitt beteende en vecka och sen rapportera till honom vad jag upptäckte.
Lagt sig i mitt kärleksliv och tycker att jag redan borde vara förlovad, jag som inte ens har en pojkvän liksom.
Bett mig planera hans semester. Det sa jag att jag inte ville, så efter två veckor var han lite irriterad på att jag inte kommit med några förslag ännu. När jag då föreslog att han skulle åka till Goa och shotta limeshots på Mambos och sen festa på Club Cobana så blev han inte nöjd. Han tyckte jag skulle föreslå semesteraktiviteter ur ett "social work perspective", jag ansåg då att han inte ska göra något med social work på semestern, då gick han med på Goa. Ett par dagar senare skrev han att han inte tyckte att mina förslag var bra.
Han stör nog fler swindianer den här mannen, för en dag bad han mig översätta lite svenska åt honom. Första meningen var "jag vet det", jag översatte och tänkte att någon måste vara trött när den skriver på svenska till honom.
Jag fick det bekräftat när nästa mening var "cpbarn sluta skriva". (inte PK men rätt så rolig andemening)
Han har gett mig många goda skratt den här mannen!

Igår kom familjen (- systeryster lillstrumpa) och hälsade på med sin nya hund. De har nämligen bytt ut sin stulna Chihuahua mot en Grand Danois.
Chili hade lite svårt att acceptera att en jättetjej som ser ut som en blandning av en ko och Janne Långben tagit hans plats.
Selma hade lite svårt med att inte få leka med hunden som det luktar om i hennes nya hem utan att bli morrad och skälld på av denna ettriga lilla varelse. Men annars var det ett rätt fint möte mellan dessa två extremer i hundvärlden.
Jag hade tänkt bjuda familjen på fika så slängde ihop en Jordgubbspaj. På riktigt. Allt gick rätt smidigt tills jag skulle ta ut den ur ugnen, då lossade spännet som håller ihop formen så botten och pajen ramlade ner. Jag svor högt och fick paj över hela ugnen och köket. Då kändes det rätt fint med en pappa som hjälpte till att städa och en mamma som planterade blommor och örter på min balkong.
Det är förövrigt lite underligt att min bror ser så stor och lång ut på alla bilder när han står jämte mig. Jag menar, han är väl fortfarande en 5-årig liten lintott med vampyrtänder, eller? Det skiljer typ lika mycket mellan oss två som mellan Selma och Chili nu.. men han är fortfarande Lillabror, alltid, sånt kan man inte bara växa ifrån sådär hux flux.

När min morfar fyllde år så bestämde jag mig för att sno Chili, tanken var att stölden bara skulle vara en vecka. Men jag blev kär och nu ger jag inte tillbaka honom.
så nu bor vi två personer och en liten hund i en etta, jag säger bara en sak:planlösning!
visst är det lite småjobbigt att ha hundhår överallt, när tar vinterpälsen slut? och att inte bara kunna åka iväg överallt närsomhelst utan behöva tänka på hundvakt och sånt.
men, the benefits makes it worth it. För det första tvingas jag ut på promenader även om jag vill vara lat (that's a good thing). Speciellt eftersom han hatar dåligt väder så regnar det för mycket så vill han också vända hem så snabbt som möjligt, acceptabel mängd utomhusvistelse alltså. Genom hundpromenader får jag även prata med lite folk ute på stan, allt ifrån folk som bara tycker han är söt till andra hundägare. Igår var vi 4 hundar och 5 hundägare i den lilla hundrastgården vi har här. kändes typ som en liten get-together i vårsolen, mycket mysigt och trevligt.
Sen eftersom han nu blivit en partyhund som hunnit vara med på inte mindre än 3 fester så blir ju jag rätt populär och uppmärksammad där med, "den söta tjejen med den söta hunden" liksom. Som en kvinna på pendeln så fint uttryckte det: vilket radarpar!
Sen har jag alltid en supersöt pojke i min säng, vem vill inte ha det liksom? Och det är rätt ofta jag vaknar av att den söta pojken pussar på mig. Jag får överlag kärlek i överflöd, varenda gång jag varit ifrån honom så blir han överlycklig av att få se mig på nytt! och alla likes på instagram när jag lägger ut en bild på min sockersöta vovve, thank you all!
För att inte glömma stoltheten som uppstår när han gör något bra, som igår, då hade vi två enorma framsteg! För det första så låg han inte vid dörren och väntade på mig när jag kom hem efter att han varit ensam några timmar, utan kom springandes till dörren när jag öppnade och ropade på honom. Sen så hoppade han upp i sängen själv! jag har behövt bära upp honom hela tiden fram tills nu. Och ja, visst är han är bedårande när han står och tittar på mig med stora ögon, gnäller och viftar på svansen för att han vill komma upp och gosa, men det är himla smidigt när han kan hoppa upp själv faktiskt.
det är dock lite läskigt, för mamma har kontakter som har kontakter i polisens insatsstyrka, så de har sagt att jag inte ska bli förvånad om det kommer en piketbuss och snor tillbaka Chili. Men jag ska kämpa så länge det bara går, mamma ska inte vinna det här enkelt inte! kanske att min man och riddare hjälper mig lite om jag måste slåss med beväpnade poliser, jag hoppas det.

nu ska jag jämföra Sverige och Indien lite.
Visst var det rätt läskigt att ligga med skyhög feber ensam i lägenheten en dag.
Långt ifrån hemma, lite rädd för att ha drabbats av ett indiskt supervirus, så dålig att jag inte ens kunde resa mig från min lilla madrass utan att bli yr och ramla omkull.
men jag hade en drös med indier som erbjöd sig allt från att handla mat till att köra mig till sjukhuset.
men Indien kom ändå med sitt allra bästa när jag väl kunde resa mig och gick ner till vårt lilla apotek. han som jobbade frågade "what's your problem mam?" sedan såg han på mig där jag stod och hostade och såg allmänt supersliten ut. Då gick han vänligt och hämtade några tabletter med morfin till mig. jag behövde inte säga ett ord.
mamma minns med skräck hur jag pratade med henne och hela släkten på skype efter en sån tablett, själv minns jag med glädje hur jag mådde bra ett tag.
här i Sverige kan man minsann inte bara gå ner och köpa lite morfin och må bra, nej här får man lida ut sjukdomen och försöka lindra det med lite alvedon typ.
inte tror jag att det kommer någon riddare på någon järnhäst och slänger upp halstabletter till mig på balkongen heller..
måste jag ens säga hur stort Indien vinner den här kampen?

Jag kom i tid i morse!
första gången under min tid som c-uppsattsskribent så träffades vi på morgonen den tid som vi sagt, annars har alltid någon varit sen.
men idag så kom jag i tid. 8.30 vid porten, check!
fokusera nu inte på den ovissentliga delen att jag varit sen varje dag den här terminen, vi ger belöningar och inte bestraffningar.
jag är grymt stolt över dagens prestation måste jag erkänna!
jag kanske ska köpa lite trisslotter idag till och med.. det känns som en sån dag.

Kom hit och drick vin så kan vi kramas och våra hundar kan suga av varandra.
Det sades lite mer än så, men kortfattat var det andemeningen. Personen på andra änden nämnde även att han var full, föga förvånande med tanke på samtalets innehåll.
Nu går jag och lägger mig, ensam, med min hund. No sins tonight, sorry Jesus.

igår åkte jag, min roomie och min mogna syster ut på äventyr.
Det hela började med ett telefonsamtal med en kär vän när jag gick längs en parkering i Barkarby.
Jag fick prata med min väns vän, för första gången, och blev bjuden på fest i Norrtälje, han sa busslinje, att vi fick sovplats och massa annat och avslutade med att mina argument för att inte åka var slut.
vi flickor var ändå lite osäkra, men efter att min fantastiska affär gett mig en skinnjacka och låtit mig köpa en annan för ynka 50 kronor så kändes det som en bra kväll för en utgång.
problemet var bara att utgången ägde rum långt bort, och våra sovplatser var ännu mer på landet än så.
det var två långa bussturer dit, och i början på den andra insåg vi att det var ganska underligt att åka ut på landet igen, vi har ju precis kommit ifrån småstadslivet. men jag ville träffa min kära vän så det var värt det.
Jag tror nog att det blev en bra kväll, jag dansade på en scen i en Darth Vader-mask, och vad mer kan man begära?
taxichauffören som fick äran att i morse köra oss till Norrtälje, från mitt ute i ingenstans - där vi sov och bussarna inte börjat gå, sa åt oss att åka hem och sova. Så jag antar att vi såg slitna ut så nu hoppar jag i ett bad.

så är mitt tipps att översätta denna mening:

men jag rekomenderar varken den korkade minnen eller skriften i pannan.