wanella

Typ när man sitter och är kissenödig på en guppig buss med trasig toalett.
Speciellt om bussen råkar vara en ersättningsbuss för ett tåg från Nyköping som är så sen att den är i Vagnhärad när den skulle varit i Stockholm.
Och en ansledning till att bussen är så sen är för att SJ skickade två bussar till Linköping, dit inte en enda människa skulle. Och en halvtimme efter tågets avgångstid så kom en buss till Stockholm dit inte mindre än 82 människor skulle.

nu ska jag jämföra Sverige och Indien lite.
Visst var det rätt läskigt att ligga med skyhög feber ensam i lägenheten en dag.
Långt ifrån hemma, lite rädd för att ha drabbats av ett indiskt supervirus, så dålig att jag inte ens kunde resa mig från min lilla madrass utan att bli yr och ramla omkull.
men jag hade en drös med indier som erbjöd sig allt från att handla mat till att köra mig till sjukhuset.
men Indien kom ändå med sitt allra bästa när jag väl kunde resa mig och gick ner till vårt lilla apotek. han som jobbade frågade "what's your problem mam?" sedan såg han på mig där jag stod och hostade och såg allmänt supersliten ut. Då gick han vänligt och hämtade några tabletter med morfin till mig. jag behövde inte säga ett ord.
mamma minns med skräck hur jag pratade med henne och hela släkten på skype efter en sån tablett, själv minns jag med glädje hur jag mådde bra ett tag.
här i Sverige kan man minsann inte bara gå ner och köpa lite morfin och må bra, nej här får man lida ut sjukdomen och försöka lindra det med lite alvedon typ.
inte tror jag att det kommer någon riddare på någon järnhäst och slänger upp halstabletter till mig på balkongen heller..
måste jag ens säga hur stort Indien vinner den här kampen?

vaknade och kände mig inte ens lite mer utvilad än när jag somnade.
däremot så kände jag mig som om ett godståg kört över mig flera gånger om. ont i hela kroppen, bultande huvudvärk och en hals som svider. jag vaknade även en halvtimme efter det jag borde.
så skyndade iväg med en hund som inte hade lika bråttom till bussen som jag, så vi fick springa sista biten.
väl på bussen så tyckte föraren att det var kul att testa åka lite i alla filer, gärna lite utanför vägen ibland också tror jag och varje gång han stannat så startade han sådär härligt ryckigt, tack för att jag slapp sitta monotont halvsovandes som jag brukar. Chili som i vanliga fall brukar ligga helt lugn och fin i sin korg krävde att få vara i hårt fasthållen i min famn för att inte gnälla av rädsla, kul att testa lite nya saker.
sen kunde jag inte äta min apelsin för halsen gör för ont, och jag pendlas mellan att typ svettas ihjäl och ha gåshud för att jag fryser. men de närmaste veckorna är så otroligt pressade så jag har inte tid att vara sjuk. Min c-uppsatspartner har dock kurerat mig med kryddigt te med honung och utan mjölk, samt sagt att jag snart måste åka hem och sova, hon är bra fin hon!
Imorgon ska jag i alla fall på musikal, endast egen begravning kan stoppa mig!
sliten, ledsen, lidande och bitter tjej signar ut.

Ser på nattbion SVT 1 bjuder på nu.
På något konstigt sätt så både förlorar jag och återfår jag tron på mänskligheten, på samma gång.
I stort mår jag illa över vad människor är kapabla att göra. Hur kan vi systematiskt döda barn, något måste vara så oerhört fel med mänskligheten!
Samtidigt förundras jag över hur vissa människor låter godheten kämpa ända in i döden.
Hur kan den vanliga svensken inte veta allt det här? Varför är vi inte stolta över vår hjälte?

"I could have saved more."
alla gatubarnens ansikten sveper för mina ögonlock varje gång jag blundar.
jag kunde ha gjort mer.
Jag kunde ha köpt mat till varenda unge.
Jag kunde gett dem kläder.
Jag kunde köpt deras amuletter.
Jag vet att barnen inte får allt jag ger, men de kanske får något, och ingen ger något till deras föräldrar och vad vore barnen utan dem, ännu mer utsatta eller mer benägna att bli räddade?
100 rupies är ungefär 8 svenska kronor.
jag hade kunnat gett henne mitt jävla läppglans.
underbara skrotunge, förlåt, jag kunde gjort så mycket mer för dig.
jag kunde gjort så mycket mer för så många.
jag tror folk blir religiösa i Indien. För Gud, även om jag aldrig velat tro på dig tidigare så ber jag dig nu, visa barnen barmhärtighet. De kanske har hunnit göra något ont, men jag tror att det mesta är för att du försatt dem i en så svår sits från början, så jag ber dig, ge dem en chans till en ljus framtid, någon framtid.
jag undrar ibland om din mamma dog, om du och din pappa klarar allt ensamma, ihop?
jag kunde gjort mer.
jag hatar mig själv för att jag är en självisk vit västerlänning just nu.
jag kunde gjort så otroligt mycket mer.
förlåt.

• 3, typ obefintlig täckning på mobilen & internet har jag då&då..
• folk som lämnar ovesäntliga kommentarer bara för att.
• att Karl aldrig kan säga vilken varifrån & när vi åker på fredag.
• plugga, det är därför jag bloggar nu, jag vill inte plugga mer!

.

jag hatar när det är såhär. allt är kaos.

jag önskar av hela mitt hjärta att någon kom hit och skrämde mörkret.

den där klumpen som var i magen nästan konstant i 7 månader kom tillbaka.

Halva tentan kvar, den skall in imorgon bitti.

det här en dålig dag,