en rysk judinna från Bronx

att plugga ensam är inte alls lika produktivt som att sitta två.
och jag försöker vara nyttig och inte motivera mig med godis.
jag har testat att motivera mig med kokt ägg, också gott ju, 
men det funkar inte alls lika bra som godis ändå..
Jag lyssnar nu på en finfin skiva för att göra så gott jag kan. 
Regina Spektor kan få mig att känna så mycket.
med sin otroliga röst, fenomenala pianospel, träffande texter & smarta humoristiska inslag.
just idag är det hennes tredje skiva, Soviet Kitsch, som går på repeat.
här får ni tre låtar, men jag tycker ni ska använda spotify & youtube för att höra fler!
ReSpekt.


dom där jag kommer ifrån.

idag kom då domen på folkomröstningen.
att jag åkte hem och röstade hjälpte inte mycket, Trosa kommun kommer att fortsätta tillhöra Södermanland län.
Hej då billigare resor hem till familjen och bättre sjukvård med mera, hej då!
Det är kanske inte så konstigt att folk röstade som de gjorde, med all tomullt som råder i storstaden just nu. Kommunen råkade ju även ut för ett riktigt storstadsproblem i förra veckan, nämligen tiggeri!
Det är helt sant, minst en man gick och knackade dörr med en lapp där han bad om pengar då han är döv-stum. Undergången måste sannerligen vara nära nu, inte för att det är så dåligt ställt socioekonomiskt att folk tvingas tigga, utan för att det irriterar och stör ju vanligt folk när det går runt människor och tigger pengar.
Jag uppmärksammade fenomenet när en person skrev ut på en facebookgrupp för kommunens invånare (tema köp och sälj) att denna man varit hos henne. Vissa tyckte det var opassande att skriva, andra tackade och skulle påminna sina barn om att inte öppna dörren för eller ge pengar till främlingar. Vid den här tidpunkten hade jag själv ingen direkt åsikt alls om ämnet. 
Dagen efter fylldes dock mitt facebookflöde av folk som postade i gruppen, alla skulle veta exakt var tiggarna befann sig. Det kom bilder på en man så gick runt i bostadsområdena så att alla skulle veta när han var nära, folk skrev flitigt när någon knackat på och det stod även när en av dem satt och vilade i pulkabacken. 
Sällan har man väl kännt sig så säker och osäker på samma gång, läskiga människor på gatorna, men jag kan vara förberedd och veta var de är så att jag kan slippa se dem!
Jag blev mer och mer arg för varje statusuppdatering och fientlig kommentar jag såg, så tillslut gick jag emot alla inskränkta småstadsbor och skrev följande kommentar i gruppen (klicka för större bild):


Jag fick snabbt ett par haters och en like. 10 minuter efteråt valde admin för gruppen att plocka bort samtliga inlägg gällande tiggarna. 
Nu hoppas jag att de eviga sörmlänningarna slipper fler storstadsproblem, och att kvällens kontrollräkning av rösterna visar att vi faktiskt får alla fördelar det skulle innebära att bli del av Stockholms län, men det tror jag inte för Vagnhäradsborna älskar sitt sörmland, trots allt. 

and the world spins madly on.

ibland kan det kännas som om världen stannat, som om ett ord eller bara ett andetag fått jorden att sluta snurra. 
när det känns så kan det passa ganska bra att åka till sommarstugan och njuta av solen och gränslös kärlek från familjen.
spela lite badminton, äta god mat, gå promenader och se solen gå ner över skog och ängar, bada årets första dopp i Hjälmaren, sjunga sig till söms med mamma och Astrid Lindgren-låtar, äta jordgubbar och dricka mousserande vin, höra från mormor hur det gick till när man blev till, skratta tills tårarna börjar rinna, köpa en genomskinlig skjorta, gå barbent, leka med en stor och en liten hund, fixa en annan hunds grav och bara allmänt ta hand om sig själv och göra sånt man mår bra utav.
Sånt ägnade jag mig åt i helgen. det var väldigt skönt och behövligt. 
Nu är jag tillbaka till vardagen, med min lille hund, iklädd min genomskinliga skjorta och bara ben, täckt av solens sken.

mamma, min mamma. kära mamma

fick massa kryptiska SMS av min kära mor, tillslut förstod jag att jag behövde komma hem för att rösta. egentligen skulle hon göra det åt mig.
Mamma: Förlåt, men jag tappade bort en lapp,
Jag: Har du tappat bort mitt röstkort?
Mamma: Nej!
Jag: Vad är det för lapp du tappat bort då?
Mamma: ... Ditt röstkort.
Så nu åker jag hem och röstar för att Trosa kommun ska bli en del av Stockholms län.

jag, natten, c-uppsatsen & chess

Helene Sjöholm, Tommy Körlberg och några till sjunger om kärlek, svek, shack och andra viktiga saker.
Jag skriver och raderar rader om hög frånvaro, skolkuratorer och elever.
C-uppsatsen trilskas och vill inte bli så som jag vill. Kanske för att jag har dödat typ alla mina darlings..
Natten är lika vacker som bara den kan vara och sker det ett upplopp där ute är det inte inom räckhåll för mitt köksfönster.
Tillsammans ska vi i alla fall ta oss till gryningen, sen till Sollentuna, sen hem igen - till sängen, sen hoppas jag på att få träffa en vän för att sen sova igen.

känslor väcks i kollektivtrafiken.

För ungefär två månader sedan så satt jag och Chili bredvid en kille på bussen. Inget speciellt med det egentligen, det händer ju ibland. Det speciella och ovanliga var att Chili blev helt kär i den här killen.
Han satt och flörtade, på sitt allra sötaste vis, med den här killen i en halvtimme och tyckte aldrig att mannen skulle sluta klappa på honom. När han sen skulle gå av blev Chili jätteledsen.
För det mesta så bryr sig Chili inte om några andra människor på tåget, han är också en liten feministisk kamphund som inte tycker om (nya) män i vanliga fall.
Men men, den här mannen vann det lilla chihuahuahjärtat, in a heartbeat.
Det finaste med den här historien är att kärleken tydligen var ömsesidig. När vi åkte pendeltåg nu så satte jag mig av en slump mitt emot den här mannen. Jag kände inte igen honom först, det var ju ändå två månader sen min hund flörtade med honom på bussen en morgon.
Han kände dock igen oss och när han såg oss (okey mest Chili kanske) så sken han upp som en sol! Sen satt de och tittade gulligt på varandra tills han gick av och klappade Chili på vägen ut.
Rätt gulligt, om vi ses igen så uppdaterar jag om hur den här kärlekshistorien fortsätter!
Jag har faktiskt fler historier med tema känslor väcks i kollektivtrafiken, men det kanske kommer en annan gång!

do some mistakes, you're still good!

Han spelade tidigare akustisk gitarr i ett av mina absoluta favoritband, Billie the vision and the dancers.
nu har han varit på resande fot och skrivit ett par egna låtar. 
Mina damer och herrar, John Dunsö! aka Traveling John.
 

to be afraid is no excuse, if you're not happy then you go. If you're not trying, then you'll never be.

jag hade tänkt skriva ett klagande inlägg. om att inte våga vara ärlig. att ta humorn till försvar. att våga sluta drömma.
Att släppa sina drömmar som om de vore ballonger i ett häftigt foto. Fast precis innan ballongerna blir fångade av vinden och flyger iväg så ställer du dig på tå och sträcker dig så långt du förmår och tar tag i snöret i allra sista stund. Bara för att göra om samma sak igen för en till bild.
men jag ska inte skriva något gåtfullt och melankoliskt nu.
Jag la ut en bild på instagram i stället, och tog ett glas apelsinjuice. så nu känner jag mig gladare.
Sen blev jag lycklig när jag fick ett fint sms från min älskade syster. Hon var här i helgen, vi har bland annat lekt i lekparken, kollat eurovision och gått i kyrkan.
jag har tur som har henne som syster, och att ingen krokodil varit på rymmen i vår lilla stad. .
nu blev det lite gåtfullt på slutet i alla fall, men rätt glatt ändå!

en ihärdig indier

nu vet jag i och för sig fler ihärdiga indier.
men det är en som är speciellt.. ja, ska vi säga jobbig?
Han har bland annat bett mig analysera mitt beteende en vecka och sen rapportera till honom vad jag upptäckte.
Lagt sig i mitt kärleksliv och tycker att jag redan borde vara förlovad, jag som inte ens har en pojkvän liksom.
Bett mig planera hans semester. Det sa jag att jag inte ville, så efter två veckor var han lite irriterad på att jag inte kommit med några förslag ännu. När jag då föreslog att han skulle åka till Goa och shotta limeshots på Mambos och sen festa på Club Cobana så blev han inte nöjd. Han tyckte jag skulle föreslå semesteraktiviteter ur ett "social work perspective", jag ansåg då att han inte ska göra något med social work på semestern, då gick han med på Goa. Ett par dagar senare skrev han att han inte tyckte att mina förslag var bra.
Han stör nog fler swindianer den här mannen, för en dag bad han mig översätta lite svenska åt honom. Första meningen var "jag vet det", jag översatte och tänkte att någon måste vara trött när den skriver på svenska till honom.
Jag fick det bekräftat när nästa mening var "cpbarn sluta skriva". (inte PK men rätt så rolig andemening)
Han har gett mig många goda skratt den här mannen!

stor, liten & en paj värd sitt namn.

Igår kom familjen (- systeryster lillstrumpa) och hälsade på med sin nya hund. De har nämligen bytt ut sin stulna Chihuahua mot en Grand Danois.
Chili hade lite svårt att acceptera att en jättetjej som ser ut som en blandning av en ko och Janne Långben tagit hans plats.
Selma hade lite svårt med att inte få leka med hunden som det luktar om i hennes nya hem utan att bli morrad och skälld på av denna ettriga lilla varelse. Men annars var det ett rätt fint möte mellan dessa två extremer i hundvärlden.
Jag hade tänkt bjuda familjen på fika så slängde ihop en Jordgubbspaj. På riktigt. Allt gick rätt smidigt tills jag skulle ta ut den ur ugnen, då lossade spännet som håller ihop formen så botten och pajen ramlade ner. Jag svor högt och fick paj över hela ugnen och köket. Då kändes det rätt fint med en pappa som hjälpte till att städa och en mamma som planterade blommor och örter på min balkong.
Det är förövrigt lite underligt att min bror ser så stor och lång ut på alla bilder när han står jämte mig. Jag menar, han är väl fortfarande en 5-årig liten lintott med vampyrtänder, eller? Det skiljer typ lika mycket mellan oss två som mellan Selma och Chili nu.. men han är fortfarande Lillabror, alltid, sånt kan man inte bara växa ifrån sådär hux flux.

livet med en stulen chihuahua

När min morfar fyllde år så bestämde jag mig för att sno Chili, tanken var att stölden bara skulle vara en vecka. Men jag blev kär och nu ger jag inte tillbaka honom.
så nu bor vi två personer och en liten hund i en etta, jag säger bara en sak:planlösning!
visst är det lite småjobbigt att ha hundhår överallt, när tar vinterpälsen slut? och att inte bara kunna åka iväg överallt närsomhelst utan behöva tänka på hundvakt och sånt.
men, the benefits makes it worth it. För det första tvingas jag ut på promenader även om jag vill vara lat (that's a good thing). Speciellt eftersom han hatar dåligt väder så regnar det för mycket så vill han också vända hem så snabbt som möjligt, acceptabel mängd utomhusvistelse alltså. Genom hundpromenader får jag även prata med lite folk ute på stan, allt ifrån folk som bara tycker han är söt till andra hundägare. Igår var vi 4 hundar och 5 hundägare i den lilla hundrastgården vi har här. kändes typ som en liten get-together i vårsolen, mycket mysigt och trevligt.
Sen eftersom han nu blivit en partyhund som hunnit vara med på inte mindre än 3 fester så blir ju jag rätt populär och uppmärksammad där med, "den söta tjejen med den söta hunden" liksom. Som en kvinna på pendeln så fint uttryckte det: vilket radarpar!
Sen har jag alltid en supersöt pojke i min säng, vem vill inte ha det liksom? Och det är rätt ofta jag vaknar av att den söta pojken pussar på mig. Jag får överlag kärlek i överflöd, varenda gång jag varit ifrån honom så blir han överlycklig av att få se mig på nytt! och alla likes på instagram när jag lägger ut en bild på min sockersöta vovve, thank you all!
För att inte glömma stoltheten som uppstår när han gör något bra, som igår, då hade vi två enorma framsteg! För det första så låg han inte vid dörren och väntade på mig när jag kom hem efter att han varit ensam några timmar, utan kom springandes till dörren när jag öppnade och ropade på honom. Sen så hoppade han upp i sängen själv! jag har behövt bära upp honom hela tiden fram tills nu. Och ja, visst är han är bedårande när han står och tittar på mig med stora ögon, gnäller och viftar på svansen för att han vill komma upp och gosa, men det är himla smidigt när han kan hoppa upp själv faktiskt.
det är dock lite läskigt, för mamma har kontakter som har kontakter i polisens insatsstyrka, så de har sagt att jag inte ska bli förvånad om det kommer en piketbuss och snor tillbaka Chili. Men jag ska kämpa så länge det bara går, mamma ska inte vinna det här enkelt inte! kanske att min man och riddare hjälper mig lite om jag måste slåss med beväpnade poliser, jag hoppas det.

det är inte lätt att vara sjuk i Sverige inte

nu ska jag jämföra Sverige och Indien lite.
Visst var det rätt läskigt att ligga med skyhög feber ensam i lägenheten en dag.
Långt ifrån hemma, lite rädd för att ha drabbats av ett indiskt supervirus, så dålig att jag inte ens kunde resa mig från min lilla madrass utan att bli yr och ramla omkull.
men jag hade en drös med indier som erbjöd sig allt från att handla mat till att köra mig till sjukhuset.
men Indien kom ändå med sitt allra bästa när jag väl kunde resa mig och gick ner till vårt lilla apotek. han som jobbade frågade "what's your problem mam?" sedan såg han på mig där jag stod och hostade och såg allmänt supersliten ut. Då gick han vänligt och hämtade några tabletter med morfin till mig. jag behövde inte säga ett ord.
mamma minns med skräck hur jag pratade med henne och hela släkten på skype efter en sån tablett, själv minns jag med glädje hur jag mådde bra ett tag.
här i Sverige kan man minsann inte bara gå ner och köpa lite morfin och må bra, nej här får man lida ut sjukdomen och försöka lindra det med lite alvedon typ.
inte tror jag att det kommer någon riddare på någon järnhäst och slänger upp halstabletter till mig på balkongen heller..
måste jag ens säga hur stort Indien vinner den här kampen?

en riktig måndag.

vaknade och kände mig inte ens lite mer utvilad än när jag somnade.
däremot så kände jag mig som om ett godståg kört över mig flera gånger om. ont i hela kroppen, bultande huvudvärk och en hals som svider. jag vaknade även en halvtimme efter det jag borde.
så skyndade iväg med en hund som inte hade lika bråttom till bussen som jag, så vi fick springa sista biten.
väl på bussen så tyckte föraren att det var kul att testa åka lite i alla filer, gärna lite utanför vägen ibland också tror jag och varje gång han stannat så startade han sådär härligt ryckigt, tack för att jag slapp sitta monotont halvsovandes som jag brukar. Chili som i vanliga fall brukar ligga helt lugn och fin i sin korg krävde att få vara i hårt fasthållen i min famn för att inte gnälla av rädsla, kul att testa lite nya saker.
sen kunde jag inte äta min apelsin för halsen gör för ont, och jag pendlas mellan att typ svettas ihjäl och ha gåshud för att jag fryser. men de närmaste veckorna är så otroligt pressade så jag har inte tid att vara sjuk. Min c-uppsatspartner har dock kurerat mig med kryddigt te med honung och utan mjölk, samt sagt att jag snart måste åka hem och sova, hon är bra fin hon!
Imorgon ska jag i alla fall på musikal, endast egen begravning kan stoppa mig!
sliten, ledsen, lidande och bitter tjej signar ut.

RSS 2.0