wanella

nu ska jag jämföra Sverige och Indien lite.
Visst var det rätt läskigt att ligga med skyhög feber ensam i lägenheten en dag.
Långt ifrån hemma, lite rädd för att ha drabbats av ett indiskt supervirus, så dålig att jag inte ens kunde resa mig från min lilla madrass utan att bli yr och ramla omkull.
men jag hade en drös med indier som erbjöd sig allt från att handla mat till att köra mig till sjukhuset.
men Indien kom ändå med sitt allra bästa när jag väl kunde resa mig och gick ner till vårt lilla apotek. han som jobbade frågade "what's your problem mam?" sedan såg han på mig där jag stod och hostade och såg allmänt supersliten ut. Då gick han vänligt och hämtade några tabletter med morfin till mig. jag behövde inte säga ett ord.
mamma minns med skräck hur jag pratade med henne och hela släkten på skype efter en sån tablett, själv minns jag med glädje hur jag mådde bra ett tag.
här i Sverige kan man minsann inte bara gå ner och köpa lite morfin och må bra, nej här får man lida ut sjukdomen och försöka lindra det med lite alvedon typ.
inte tror jag att det kommer någon riddare på någon järnhäst och slänger upp halstabletter till mig på balkongen heller..
måste jag ens säga hur stort Indien vinner den här kampen?

igår åkte jag, min roomie och min mogna syster ut på äventyr.
Det hela började med ett telefonsamtal med en kär vän när jag gick längs en parkering i Barkarby.
Jag fick prata med min väns vän, för första gången, och blev bjuden på fest i Norrtälje, han sa busslinje, att vi fick sovplats och massa annat och avslutade med att mina argument för att inte åka var slut.
vi flickor var ändå lite osäkra, men efter att min fantastiska affär gett mig en skinnjacka och låtit mig köpa en annan för ynka 50 kronor så kändes det som en bra kväll för en utgång.
problemet var bara att utgången ägde rum långt bort, och våra sovplatser var ännu mer på landet än så.
det var två långa bussturer dit, och i början på den andra insåg vi att det var ganska underligt att åka ut på landet igen, vi har ju precis kommit ifrån småstadslivet. men jag ville träffa min kära vän så det var värt det.
Jag tror nog att det blev en bra kväll, jag dansade på en scen i en Darth Vader-mask, och vad mer kan man begära?
taxichauffören som fick äran att i morse köra oss till Norrtälje, från mitt ute i ingenstans - där vi sov och bussarna inte börjat gå, sa åt oss att åka hem och sova. Så jag antar att vi såg slitna ut så nu hoppar jag i ett bad.

Agia Marina Beach

först testade den SIM-kortet och tog en simtur i poolen.

my beautiful greek-cat!