wanella

Livet, ur mitt perspektiv.

smärtan stannar kvar

Jag ville springa så jag kunde fly smärtan, men en sak har smärtan lärt mig, det går inte att fly. Så jag ville i stället springa för att jaga smärtan, Jag ville slå för att skada smärtan. Men jag orkade inget, för smärtan tär på mina krafter och nu har jag inga kvar. Jag vill att någon håller mig, gömmer mig för smärtan, och när den ändå hittar mig vill jag skyddas. Jag vet att den enda som kan skydda mig är jag, jag och ingen annan. Nu vill jag prata med någon, men jag har inga ord att säga, jag vill gråta hos någon men jag har ingen förklaring till varför tårarna faller. Därför sover jag, ty sömnen kräver inga ord och inga förklaringar.

God Natt

PS förlåt att jag inte lägger in ett inlägg på jätteläge och nr det väl kommer ett så är det ett sentimentalt självömkans inlägg. Jag skall skriva om lovet, jag ska skriva om gårdagens strapatser, men inte nu, det får bli sen när krafterna har återfunnit mig och jag ännu en gång tyglat stressen. DS

Svar: ja, den är riktigt bra! :)

kram!

sv: hah, det var uber gott :)

hoppas att du haft en bra dag <:

Hjälp mig att bestämma vilken header jag ska ha i bloggen?

Kommentera de senaste inlägget och rösta på din favorit!



Den med Kevin Borg eller nån av dom med Kat von D?



Snälla?!

ja, jag tror man måste ha nya dagar, med nya krafter. annars blir det så tråkigt att ta sig genom livet. Livet är härligt, det får man aldrig glömma :)

Sv: ååh tack!! :D



sprid gärna vidare till andra om röstningen!

Åh wanella, hoppas det blir bättre snart! <3 <3

Men sötnos det där lät inte kul alls :( Hoppas du mår bättre imorn, saknar dig redan <333333333333

Var gärna med i min frågestund :D

http://clarasjogren.blogg.se/2009/january/fragestund.html

usch hoppas smärtan försvinner snart.