skräckblandad förtjusning

nu är det över, jag är så nervös att jag nästan spyr!
Och trött är jag med, och tacksam, otroligt tacksam!
till min Karl som stöttar, förstår och hjälper till,
och till en klasskompis som varit en klippa,
genom natten, gryningen och förmiddagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0