yes we'll be running now and forever. And I miss the sound of your voice.

ett oerhört underskattat band: Raymond och Maria.
de som hade den där sommarplågan, "Ingen vill veta var du köpt din tröja".
jag vet inte vilken sommar det var men mormor och morfar hade köpt nya lysen till sin Gold Wing, och de visade stolt upp hur det lös blått på häftiga ställen och ur motorcykelns högtalare strömmade den där trallvänliga låten som vi dansade och sjöng till resten av sommaren.
kanske är det för att jag minns den där glada kvällen på baksidan av sommarstugan. Sommarstugan, precis som den var när jag var liten, med tvättställ, grusgång att cykla trehjuling på och den stora platta stenen. På den stenen kunde man göra nästan allt, leka med barbiedockor och ett dockhus, sola och gosa med hunden, stå och se hela världen bli ljus av åskbollen som svävade över mitt om min systers huvud och sedan se den kracsha på fältet på andra sidan vägen. Känna sig dödlig och odödlig på samma gång. Framför den stenen stod mormor och morfars fina motorcykel och introducerade mig för de vackra stämmorna som sjunger för mig inatt.
jag är hemma, i mitt nya hem, med min nya hund, med deras nya låtar, hemma från stugan är ny och på något sätt är hela världen ny. Och kanske är det för att jag kan vara tillbaka till just den kvällen när jag hör dem som jag tycker de är så bra, eller så är de ett riktigt bra band som världen inte upptäckt än, eller tröttnade på den där sommaren när jag förälskade mig i dem.
lyssna på dem i alla fall, jag tycker att det är fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0