jag vill bara komma hem, och träffa min bästa vän.
Tack vare en tämligen stor etta och en fenomenalt bra planlösning så går jag och Agnes inte varandra på nerverna hela tiden här hemma. Helt ärligt så märker vi inte ens av varandra större delen av tiden.
Men ibland hänger vi ihop, träffas som vänner och hittar på saker. Det gjorde vi ikväll.
Vi har varit arga och frustrerade på människor i vårt liv. Vi har även pratat och framgångskoncept och människor som lyckats i vår närhet. Svurit och skrattat av hopp och förtvivlan.
Vi har diskuterat mina kläder. Mina stora raggsockor om vilka en annan vän en gång sa - respektfullt, försiktigt och bestämt - "Nella, om du går på dejt får du inte ha dom där på dig!" Och mina indiska jättepösiga och turkosa byxor som jag råkade gå och handla med häromdagen, jag märkte inte mitt klädval innan kassörskan noterade att jag hade coola byxor, jag svarade lite generat att jag köpt dem i Mumbai och hon svarade mig lika snabbt att hon såg det och att hon inte tänkt fråga var jag köpt dem. Vi skrattade hysteriskt och bestämde att Agnes ska få sätta ihop min outfit om jag ska på dejt någon gång.
Vi gick en kvällspromenad för att hitta ett fint ställe till ett speciellt ändamål. VI diskuterade ungdomstiden, hingstar och kyrkan och jag fällde bland annat den briljanta kommentaren "Vi är ju inte så kyrkliga av oss, förutom att vi går i kyrkan". Vi imiterade par som tagit med för små bilar till och köpt för stora saker på IKEA.
Vi gick hem och åt kvällsfika och fyllde köket med levande ljus, te och glass med smak av tiramisu. Mamma gjorde det en gång, men hon blev osäker på om jag skulle tycka det var gott så hon slängde ihop en kaka av det istället. Den efterrätten är föralltid rolig efter den gången.
Vi googlade på synonymer till berg och höjd, och vi hittade en riktigt fin. Sedan googlade vi fram en prisvärd kaffebryggare och skrev ett kontrakt på att vi åker och köper den imorgon, the days of snabbkaffe has come to an end.
Sedan fixade min fantastiska, älskade och helt underbare make vår bänkdiskmaskin! Så nu fungerar den. VI hoppade och skrek av lycka.
Jag har skrattat så mycket ikväll att jag lär ha träningsvärk i mina magmuskler imorgon!
Vem sa att det skulle vara dåligt för kompisrelationen att flytta ihop?
Men ibland hänger vi ihop, träffas som vänner och hittar på saker. Det gjorde vi ikväll.
Vi har varit arga och frustrerade på människor i vårt liv. Vi har även pratat och framgångskoncept och människor som lyckats i vår närhet. Svurit och skrattat av hopp och förtvivlan.
Vi har diskuterat mina kläder. Mina stora raggsockor om vilka en annan vän en gång sa - respektfullt, försiktigt och bestämt - "Nella, om du går på dejt får du inte ha dom där på dig!" Och mina indiska jättepösiga och turkosa byxor som jag råkade gå och handla med häromdagen, jag märkte inte mitt klädval innan kassörskan noterade att jag hade coola byxor, jag svarade lite generat att jag köpt dem i Mumbai och hon svarade mig lika snabbt att hon såg det och att hon inte tänkt fråga var jag köpt dem. Vi skrattade hysteriskt och bestämde att Agnes ska få sätta ihop min outfit om jag ska på dejt någon gång.
Vi gick en kvällspromenad för att hitta ett fint ställe till ett speciellt ändamål. VI diskuterade ungdomstiden, hingstar och kyrkan och jag fällde bland annat den briljanta kommentaren "Vi är ju inte så kyrkliga av oss, förutom att vi går i kyrkan". Vi imiterade par som tagit med för små bilar till och köpt för stora saker på IKEA.
Vi gick hem och åt kvällsfika och fyllde köket med levande ljus, te och glass med smak av tiramisu. Mamma gjorde det en gång, men hon blev osäker på om jag skulle tycka det var gott så hon slängde ihop en kaka av det istället. Den efterrätten är föralltid rolig efter den gången.
Vi googlade på synonymer till berg och höjd, och vi hittade en riktigt fin. Sedan googlade vi fram en prisvärd kaffebryggare och skrev ett kontrakt på att vi åker och köper den imorgon, the days of snabbkaffe has come to an end.
Sedan fixade min fantastiska, älskade och helt underbare make vår bänkdiskmaskin! Så nu fungerar den. VI hoppade och skrek av lycka.
Jag har skrattat så mycket ikväll att jag lär ha träningsvärk i mina magmuskler imorgon!
Vem sa att det skulle vara dåligt för kompisrelationen att flytta ihop?
Kommentarer
Trackback
